Memliss

Det jag kommer berätta om nu hände förra året och är iof lite gammalt nu men jag kan inte få ur det ur tankarna.
 Jag trodde att allt var bra mellan min pojkvän och mig, trots att det kanske var lite konstigt att han inte svarade när jag ringde. Men jag avfärdade det som att han inte hade tid eller inte hade hört telefonen. Vi hade gjort ett uppehåll men efter några dagar ringde han och ville ha mig tillbaka. Jag blev självklart glad över det och tog det som att han hade känslor för mig. Ack så fel jag hade!
 
 Nu i efterhand vet jag att jag var blind, vägrade inse att han drog sig undan mer och mer. Han skulle bara festa hela tiden. Jag lät honom göra det av rädsla att kanske kväva honom. Men nu vet jag att jag inte krävde något alls av honom. Och när jag väl gjorde det blev han irriterad.

 Kulmen var på nyåret 2008 när jag firade hos honom med några vänner. Dagen hade börjat bra med en underbar middag hos ett par jag lärt känna genom honom, som nu även är mina vänner. Efter det åkte vi hem till honom.
Med oss hade vi abba singstar som vi tänkte sjunga sen när vi blivit varmare i kläderna, dvs fått lite alkohol i oss. Dock var jag spiknykter där pga att jag inte visste om jag skulle sova hos honom den natten. Kände på mig redan då att han drog sig undan. Misstankarna stärktes under kvällen när vi hade sjungit klart, jag och min vän. Då gick vi för att vara sociala med resten av gänget där. Jag ställde mig automatiskt bredvid min pojkvän och sa något, nu kommer jag inte längre ihåg vad det var, och blev paff när han helt ignorerade mig och gick till andra sidan av rummet.  - Han kanske inte hörde mig, tänkte jag. Men det gjorde han visst, för detta upprepade sig några gånger innan jag fick nog. Ledsen drog jag mig undan dem, ut i vinternatten och ställde mig på trappan och grät. Varför gjorde han såhär mot mig? Nu när han ändå tagit mig tillbaka?
 En stund senare var jag inne igen och påväg upp till sovrummet på övervåningen för att leta efter honom, Där stod han i sovrummet och en tjej satt på sängen. Jag fick en obehaglig känsla som jag inte kunde beskriva, med ens kom det tankar om att de hade gjort saker där. Men jag skakade de av mig. Det var ju en kille till där i rummet. Tankarna hade kommit av att en kompis hade råkat ut för en sån sak och denna tjej var inblandad. Sen vet jag inte om det var sant eller ej. 
 Jag drog min kille avsides och begärde att få veta vad jag gjort för fel för att få honom att undvika mig. Han nekade förstås till att han dragit sig undan och påstod att jag var fjantig att tycka det. Vi skulle diskutera detta senare.
 Ute i den kalla natten sköt vi sen nyårsraketer och samlades kring en brasa vi gjort. Dock kom en raket snett och hamnade nästan under min bil. Rädd  för att något liknande skulle hända igen sa jag till min kille att de skulle vara lite försiktigare. Då snäste han av mig att jag minsann skulle ha flyttat på bilen innan. Det var droppen för mig och jag tog min övernattningsväska med mig till bilen och sa att jag tänkte sova hemma. Var rödgråten redan och täntke inte låta detta nyår bli värre. 

Ett par dagar senare hade jag fortfarande inte hört av honom. Då ringde jag till honom och fick veta att efter jag hade åkte hem hade han hoppat i säng med en annan tjej. En av det släkte jag hatar. Han hade trott att jag hade gjort slut. Det hade jag naturligtvis inte. Arg och sårad slängde jag mig in i bilen för att åka och hämta mina grejer hos honom. 
 Väl där frågade jag honom hur han var funtad, vad hade jag gjort honom egentligen? Då skrattade han mig rakt i ansiktet, vilket fick mig att vända på klacken och åka hem. Fick stanna två gånger på vägen för att jag inte kunde se igenom tårarna. 

Nu kanske ni förstår hur jag har känt mig. Händer fortfarande att jag tänker på den natten. Nämner inga namn.